En scen mäts ofta på bredden och djupet samt på höjden. När det kommer till höjd handlar det om hur mycket scenen är upphöjd eller ej, samt hur högt det är till scentaket (eller eventuella motsvarande strukturer, exempelvis ljusarmaturer som är upphängda i en ställning.
Ibland är en scen indelad i olika ytor, eller sektioner som det också kan kallas som ofta är upphöjda eller på annat sätt avgränsade. Dessa kan också kan vara mobila. Vanligt är att dessa konstrueras av podier eller ”risers” som det ibland kallas. Ofta finns dessa i olika standardmått och höjder, exempelvis 20, 40 eller 60 cm höjd. Det är vanligt att exempelvis trumset eller klaviaturer placeras på sådana podier för att de som spelar (ofta sittande) ska komma upp i höjd. Ett ”rullpodie” är en sådan struktur på hjul, som alltså snabbt kan rullas in och ut på en scen från en sidoscen.
Det kan också finnas rent akustiska, klangmässiga, anledningar till olika höjder i en orkester. Det finns också nedsänkta scener, exempelvis för att musikerna som spelar inte ska synas så mycket jämfört med en solist eller skådespelare, vilket också ibland kallas orkesterdike.
En scen kan omges av olika strukturer som ramar in scenytan. Ofta finns någon form av väggar på sidorna och bakom de medverkande som skapar ett slags rum. I vissa fall är detta fasta och solida strukturer och ibland är det tyger eller andra upphängningar som avgränsar. Detsamma gäller för scentaket. På så vis kan en scenyta också anpassas i en lokal eller en plats som inte har en fast scenstorlek.
Vissa scener har en ridå som kan täcka för scenen mot publiken, antingen en del av scenen eller hela. En ridå kan ha olika konstruktioner och öppnas upp på flera olika sätt. Vissa är automatiserade, andra behöver hanteras manuellt. Vanligt är att en ridå öppnas från mitten eller hissas upp.
Scener som är utformade som ett ”rum i rummet” har fördelen att det kan finnas en mängd ytor som inte publiken ser där exempelvis tekniker, annan scenpersonal och medverkande kan vistas och arbeta i det dolda. Ibland kallas sådana ytor även för produktionsytor eller sidoscener. En scen kan också omges av andra ytor som angränsar till scenen, exempelvis logeutrymmen (där artisten kan förbereda sig och vistas innan och efter ett framträdande).
Även framför scenen kan det finnas olika utrymmen. Vanligt för scener med en större mängd stående publik är ett utrymme för säkerhetspersonal och media, ett så kallat scendike (ej att förväxla med orkesterdike, som är till för musiker) som ibland också av säkerhetsskäl avgränsas med avspärrningar.