När besökarna anländer till ett arrangemang och har erlagt en entré behövs något slags bevis, en biljett av något slag. Detta gör biljetten personlig, alltså knuten till en individ. Det kan räcka med ett kvitto men ofta behövs något ytterligare för att underlätta för att visa upp att besökaren erlagt entré, exempelvis vara en stämpel eller ett entréarmband. Detta förenklar ofta för de som arbetar med entré och insläpp.
Entréarmband är ofta konstruerade så att de är av engångskaraktär, alltså att de förstörs då besökaren tar av dem. Ofta har de också någon slags märkning som gör dem unika för arrangemanget, exempelvis ett tryck. Armband kan också användas för att avgränsa personer från olika sektioner, exempelvis att personer under 18 år inte får vistas vid ett barområde. Med tiden har det också blivit allt vanligare med digitala entrébiljetter och kontroller.
Det finns arrangemang där besökarna kan komma och gå som de vill till och från området. I det fallet blir det än viktigare att entréarmband, stämplar eller motsvarande inte går att förfalska, så att personer som är obehöriga kan komma in utan att erlägga entré. Det finns också arrangemang som tillämpar principen som brukar kallas ”utgång är lika med hemgång”, det vill säga att om en besökare väljer att lämna området så kommer den inte in igen utan att erlägga ny entré.