Arrangören har ett övergripande ansvar för publikens säkerhet under arrangemanget. Ibland kan det finnas krav på exempelvis garderob för ytterkläder, väskor osv och ibland kan det finnas olika restriktioner på vad som får medtas eller inte. Entréområdet har ofta personal som tillser att detta efterlevs.
När besökaren så vistas inne på arrangemangsområdet kan det beroende på evenemangets karaktär och utformning behövas olika mängd säkerhetspersonal med olika uppgifter. Ibland kan det räcka med att arrangören själv har personal och i andra fall kan det krävas att specialiserad personal hyrs in, exempelvis ordningsvakter.
Ordningsvakter arbetar med ett förordnande de får av Polisen, som i grunden ger dem vissa befogenheter att agera inom ett visst område för att tillse säkerhet. Ordningsvakter är något som polismyndigheten bedömer och ålägger arrangören att anlita. I vissa fall kan polisen också bedöma att det behövs förstärkt närvaro av tjänstemän från polisen på plats för att tillse ordning. Utöver det kan arrangören också vilja tillsätta egen säkerhetspersonal, exempelvis som har till uppgift att bevaka vissa utrymmen eller kontrollera att personer som vistas i vissa områden har rätt att vara där.
När många människor samlas på en liten yta, i synnerhet när det handlar om stående publik, så kan det uppstå trängsel och om det är för många på en dåligt anpassad yta kan det resultera i dålig stämning, bråk, skador men också olika hälsoproblem. Det kan också finnas risk att ett område inte går utrymma effektivt och säkert om olyckan är framme. Det gäller därför att planera för hur många som kan vistas på en given yta samt ha beredskap för att kunna arbeta med besökarnas välbefinnande.
Det finns många olika metoder för att anpassa mängden publik som samlas. Ibland kallas det att arbeta med ”crowd control”. Det kan handla om fysiska avspärrningar, exempelvis som avspärrningar framför en scen (scendiken) eller om olika publiksektioner, men också om att planera så att insläpp sker i god ordning. För festivaler är det också vanligt att programpunkter avsiktligt schemaläggs så att de krockar med varandra, så att publiken delas upp på ett naturligt sätt.